Livet på Ashram och upplevelsen av att vara del av den unika miljön skiljer sig från person till person. Här kommer ett försök till att beskriva hur det är att bo på ett Ashram, som betyder helig plats.
Från Trivandrum tågstation tar rickshawföraren mig högre och högre upp i bergen tills jag slutligen möts av skylten Sivananda Ashram. I receptionen lämnar jag ifrån mig hemnycklar, mobiltelefon samt några stresshormoner. En befriande känsla. Jag letar upp min sängplats i sovsalen Lakshmi och konstaterar att jag är framme. Blandande känslor av förväntan smälter ner längs mina axlar i en skön suck.
Väckning 5.20. Det är något speciellt med att vara en av hundratals människor i lotusställning. Alla i helande mörker och spirituell tystnad. Meditationen följs av en melodisk kör av Jaya Ganesha. Bland rösterna tillhörande nyfikna själar från hela världen trycker sig rytmen av tabla och marackas fram. Alla individer som tidigare mediterat i gemensam tystnad börjar nu röra sig till musiken, känner att även jag dras med i dansen. Efter detta rytmiska uppvaknande i gryningen bjuds det på kryddigt chai och därefter YogaAsanas vid det spegelblanka vattnet. Sinnena välkomnar ljudet av kråkornas sång och grymtande från lejonen på andra sidan sjön. Dagens första måltid erhålls i tystnad i en sal dekorerad med rader av bambumattor. Mattorna är fyllda med turister som på silvriga fat och med en bit chapati formad som en sked häver i sig curry och kålsallad med smak av ghee och senapskorn. Milda men smakrika ingredienser förgyller min tunga.
Efter maten är det dags att anmäla sig till Karma Yoga; som kan vara allt från städning, förberedelse av chai eller stå i butiken. Efter en till två timmar av osjälviskt arbete där jag serverat ingefärsdricka och te, finns tid till att lägga sig i gräset. Intill mig spelas en gitarr och en i klungan tar ton och luften fylls med trallvänliga rocklåtar.
Klockan ringer igen. Föreläsning uppe på taket. Denna eftermiddag talar gurun om reinkarnation och karma. En paus från den så kallade vardagen och ekorrhjulet. Ashramet har sitt eget hjul som snurrar, livets hjul. Här är fokus på min egna existens här på jorden, som är mitt hem, att ta vara på min kropp som jag blivit tilldelad och lyssna. Lyssna inåt och utåt och få förståelse för det lilla och det stora. Också komma till insikten att mycket förblir gåtfullt och det får vara så. Nyckfullt. Magiskt.
Sedan dags för te igen, denna gång med smak av ingefära. Efter ytterligare ett yogapass i skymningen serveras middagen i form av ris, papadam och rödbetor. Utslagen ligger jag på sängen tills klockan ringer igen. Vi möts utanför porten. I tystnad promenerar vi tillsammans längs sjön Neyyar Dame. Det enda som hörs är brisen och en och annan rickshaw som brummar förbi den stora folkskocken som målmedvetet tar sig över bron och slutligen sätter sig vid vattenbrynet för att avnjuta nattens fullmåne.
Yogabubblan
Skönt att ha ett schema att följa, att vara del av flera sökande människor som alla av olika anledningar landat precis på samma heliga plats som jag. Efter första dagarna är min kropp i chock och drabbas av feberfrossa, men det är snabbt övergående. Dagarna går, schemat rullar och blodet flödar.
Yogan får mig att bli påmind om att jag lever, om vilka krafter som finns inom mig och vad jag är kapabel till. Efter yogan infinner sig en känsla av utmattning och uppvaknande på samma gång. På insidan en sammetslen känsla och tankarna som inbäddade i bomull. Komplett hängivelse till det som är. Den omtalade yogabubblan, tänk att få vara i den och känna att där också finns allt jag behöver. Därinne är det lätt att andas, närmare till att finna mening och en trygghet i att klockan ringer, det är allt jag behöver förhålla mig till. Resan pågår på insidan och jag låter den fortsätta. Det finns både tid och utrymme att låta det som är få ta uttryck eller avta.